|
|
Det är svårt att beskriva vilken upplevelse vi har varit med om. Jag är så oerhört tacksam att vi kom iväg på detta fantastiska äventyr. Följ med oss på vår resa till Nairobi, på rektorskonferens med även på semester med safiari! Det var inte helt lätt att veta vad man skulle ha med sig på en sådan här tur. Till slut kom vi i alla fall iväg med fyllda väskor och skön klädsel. Första stopp Madrid. För att inte resan skulle bli fullt så jobbig bodde vi över på ett flygplatshotell i Madrid. Nästa etapp var från Madrid till Doha i Qatar. Resan dit tog 7.5 h. Jag är glad att jag hann se Barbiefilmen. Doha från luften, Flygplatsen var otroligt fin! Vi hade ingen tid att gå och titta utan fick gå direkt till nästa flyg. Nu hade vi 5,5h kvar till Nairobi. Under resan såg jag Downton Abbeyfilmen. Så oerhört bra! Resan till Nairobi gick väldigt bra och vi landade mitt i natten, Rosie som är rektor på Svenska skolan i Nairobi hade ordnat så en chaufför kom och hämtade oss och körde oss till hotellet. Det fanns inga gatlyktor så det blev en mörk resa genom stan. Vi bodde på The social house vilket var ett mycket bra hotell på alla sätt. Modernt, trevlig personal och det kändes säkert med många vakter. På hotellen i Nairobi går man igen om alla bilar som kommer och letar efter vapen och bomber. Alla väskor som man bär med sig in genom hotelldörren scannas. Det är inte säkert att gå ut ensam men precis utanför vårt hotell fanns en galleria som man kunde promenera till. Det är bilar överallt och inga övergångsställen. Det ar bara att ta sig över och be en bön. Vi gick till gallerian och växlade pengar. Här är det kenyanska shilling som gäller. Foajen på hotellet. Restaurangen, älskade hotellets kuddar. Poolbaren. På eftermiddagen serverades det tacos vid poolen. Det kom en mexikansk kock och lagade olika varianter. Supergott! Varje torsdag är det en masaimarknad inte så långt från hotellet. Vi ordnade så att hotellets chaufför kunde köra oss dit och hem. Här var de oerhört "på" och vart man än gick ville de att man skulle köpa. Det var svårt att få titta i lugn och ro för de ville prata priser direkt. Efter mycket prutande och förhandlande kom vi därifrån med några fina saker som minne att ta med hem. På kvällen gick vi upp på hotellets takterass. Oerhört fin restaurang. Sidentoppen på bilden ovan köpte jag i gallerian där masaimarknaden var. Väldigt Hermesinspirerad. Vi är så glada över att vi anlände tidigt och hann återhämta oss lite före konferensen. De flesta anlände nu på kvällen. På morgonen efter blev vi upphämtade av skolans chaufför. Många av rektorerna hade anhöriga med sig och de var nu välkomna att se skolan innan vi började med konferensen. På skolan möttes vi upp av rektor Rosie som hälsade oss välkomna. Skolans område var enormt stort och väldigt fint. De har vakter i grinden som kontrollerar alla elever när de går in och ut. Allas väskor gås igenom och de kontrollerar att ungdomarna inte har för lite kläder på sig. Skolans expedition. Innan konferensen började fick vi möjlighet att besöka en kenyansk skola som ligger i slummen inte långt från Svenska skolan. Innan vi begav oss fick vi träffa Veronica som driver Love school. Hon samlar in barn som är föräldralösa eller har föräldrar med HIV eller som är alkoholiserade. De hittar tillfälliga lokaler som de kan vara i. Hon berättade att de måste flytta om ca en månad och hon vet inte vart ännu. Från vänster ser ni rektorerna i Nairobi, Lissabon, Paris, Paris, Maputo, London, Fuengirola, anhörig, anhörig, Madrid och längst fram i bild med ryggen mot sitter rektorn från Marbella. Vi åkte med skolan buss till Love school. Eleverna mötte oss och sjöng så fint. De hade inte haft besök på två år så troligen var det speciellt även för dem att vi kom på besök. Alla elever gick omrking och hälsade på oss i hand. Vi lämnade över en kasse med skolmaterial som vi hade med oss. Vi märkte snart att de inte har något alls. De dagar de har mat äter de lunch på skolan. Finns det inget så blir det ingen lunch. Vi gav dem de pengar som vi hade på oss. Vi gick omkring i de olika klassrummen och vart vi än kom så sjöng de för oss. Besöket var oerhört gripande och Veronica gör allt hon kan för de här barnen. Vi kommer att fortsätta att hjälpa hennes verksamhet även i framtiden. Nu var det dags för oss rektorer att börja konferensen. Rosie hade ordnat så alla fick var sin fin väska med en solhatt, en namnad vattenflaska, ett fint block och en penna. Tack!! Den första digitala föreläsningen var med SPPO, som är en grupp specialpedagoger och rektorer med spetskompetens som vi kan använda oss av digitalt. Det här kommer vi säkert ha stor glädje av. De rektorer som inte kunde vara med på plats var med digitalt. På skärmen ser vi bland annat rektorn i Wien och på Teneriffa. På eftermiddagen hade vi erfarenhetsutbyte och digitalt möte med Linda Blomdahl på Skolverket. Vi gick omkring och tittade på de fina klassrummen. På skolan går ca 200 elever. Ca hälften av dem är gymnasieelever som bor på skolans internat. Kristin, rektor i Lissabon. Det finns gott om samlingsplatser utomhus. Ett av rummen på elevhemmet. På kvällen hade Rosie bokat bord på en jättefin restaurang. Den låg bara två minuter från hotellet men eftersom det inte är säkert att gå fick vi åka buss. Jag valde en kötträtt som var väldigt god. Vi var alla väldigt nöjda. Trötta och lite tagna efter dagens skolbesök avslutade vi kvällen tidigt. På morgonen kom skolbussen och hämtade oss igen. Här är Denise som är rektor i Marbella. På dagens agenda stod en föreläsning om AI, farhågor och möjligheter. Föreläsarna var på plats och det var mycket intressant och hoppfullt. Efter mer erfarenhetsutbyte hade vi ett möte med SUF. Annica Bergqvist som är ordförande i SUF pratade om vad som är aktuellt i SkolSverige. Dagen avslutades med att Anna Jägerberg, undervisningsråd på skolverket informerade oss om det nya betygssystemet på gymnasieskolan. Det var en otroligt givande dag. Jag tackar speciellt skolan i Paris som så generöst delade med sig av sin nya timplan med alla ändringar i höst. En stor förändring är att elevens val försvinner och årskurs 4-6 får mer NO och SO. Ett mycket nöjt gäng som avslutade konferensen. Ika fick ett fint utbyte med administratören Rebecca på skolan i Nairobi. Det är så oerhört givande att ses och utbyta erfarenheter. Jag lärde mig så mycket under dessa konferensdagar. Oförglömligt! Stort tack till Rosie och Rebecca som ordnade en så givande konferens. Kvällen avslutades med att vi åkte till ännu en underbar restaurang. Hotellets frukost var otrolig. Man kunde beställa det man ville av kocken men även plocka från en buffé. Frukten smakade himmelskt. Vår första semesterdag åkte vi tillsammans till ett "barnhem" för elefanter och noshörningar. Ika har på sig den fina hatten som vi fick av skolan, Vi åkte genom förorter till Nairobi och fick se mycket. Utmed hela vägarna promenerar det eller sitter det människor. Vi spenderade hela kvällen före på att försöka boka in oss på besöket i nationalparken och lyckades till slut med hjälp av rektorn i London, Jenny. Det vi inte visste var att man var tvungen att betala för bussen och chauffören och det gick bara att göra på nätet. Det fungerade inte så till slut fick vi lämna bussen och chauffören och promenera. När vi frågade om det var säkert att promenera sa vakten "I think so"... Jag fick skjuts en bit av en av parkens chaufförer. Parken räddade ensamma djur. Här är en liten noshörning som de har räddat. Elefantbarn. De som ville kunde "adoptera" en elefant. Flera av dem som var med gjorde det. Här är rektorn i Madrid Jenny och hennes dotter. Jag fick åka med samma chaufför tillbaka till bussen. Övriga gänget promenerade. Nästa utflyktsmål var Karen Blixens hem. Hemmet var väldigt vackert men man fick inte fotografera inomhus. Nu är jag sugen på att se filmen Mitt Afrika med Meryl Streep och Robert Redford. Rosie hade tipsat oss om en restaurang som låg i en vacker park. På kvällen åt vi middag på hotellet. Nästa dag väntade tre dagars safari i parken Masai Mara! Vi fick packa om och lämna det mesta på skolan. Vi tog med oss var sin liten bag och blev upphämtade av två jeepar med chaufförer. Resan tog ca 6 timmar och var till största del på grusvägar. I utkanten av Nairobi fanns det saker att köpa längs hela vägen. Vi såg skolbarn som promenerade ensamma långt ifrån skolan. Vid entrén till parken fick vi betala 300 dollar per person för att åka in. Vi omringades av kvinnor som ville sälja saker. Direkt när vi kom in i parken började vi se vackra djur. Det kändes helt overkligt att se dessa djur i verkligheten. Vi bodde i en Camp som heter Mara Olapa Camp. Den kan jag verkligen rekommendera! Mitt och Ikas glampingtält. På kvällstid fick ingen gå ensam, då ringde man i en klocka så kom någon och promenerade med en till t. ex restaurangen, Det var ok att sitta på sin uteplats men man fick vara beredd på att det kunde komma fram djur. Vi såg apor i vårt camp. Så här lyxigt var vårt tält. När vi skulle duscha fick man säga till i tid så eldade de och värmde vatten. Duschen fungerade sedan som vanligt men det var lite märkligt att ha en man stående utanför och hälla på hinkar med vatten. Det blev en väldigt kort dusch. Väldigt fin matsal. Här fick vi god mat varje dag! Här är våra två chaufförer Jonathan och Dennis. De var båda masaier och födda i området. De visste allt om vart djuren kunde finnas. Efter en lunch åkte vi direkt ut på en tur. Det dröjde inte länge innan vi började få syn på djur. Här fick jag äntligen se det djur som jag helst ville se. En leopard! Vi såg hur den kom gåendes och klättrade upp i trädet. Vi åkte med gänget från Marbella. Här är Isabelle som är VD för skolan och hennes dotter. Vi fick även se en gepard vilket är ovanligt. På kvällen var man tvungen att vara ute ur parken kl 18.30, annars fick man böter. Vi åkte i solnedgången och det var magiskt. Redan vår första kväll fick vi se fler djur än vad många får se på tre dagar. När vi kom tillbaka brann lägerelden. Jag fick verkligen nypa mig i armen för att förstå allt jag fick vara med om. På kvällen samlades vi i bardelen och pratade om allt vi hade sett och visade varandra foton. Jag är så glad över att jag hann få min nya telefon och kunde zooma in djuren. Stort utbud av drinkar. Den mest populära var Dawa som innehåller vodka, sprite, honung och lime. Nästa morgon blev vi väckta 05.45 och det var dags för en morgontur. Det här är samma träd där vi säg leoparden igår. Det ensa som fanns kvar idag var resterna från en antilop. När det var dags för frukost på savannen fick vi stoppa in sockarna i skorna. Det var lite läskigt att gå ut när man visste att alla djur fanns i närheten. Vår chaufför dukade upp en ljuvlig frukost med pannkakor, smörgåsar, frukt, te och kaffe. En enorm vandrande pinne. Vår chaufför tog med oss till en masaiby där vi fick träffa de masaier som bodde där. Den här killen tog med oss till hans "kontor" under trädet. Vi blev välkomnade med säng. Här var ingången till den runda byn. De var otroligt välkomnande och visade och berättade om sitt liv. Barnen gick i skolan så de var inte där. Jenny i London fick låna en hatt. För att imponera på kvinnorna övade de på att hoppa högt. De kunde verkligen hoppa! De klär sig i rött för att skydda sig mot farliga djur. Inne i huset lagar de mat över öppen eld. I varje hus finns en gästdel om man vill stanna och sova över. De går ingenstans utan sin stav. Vi var mycket tacksamma över att få ta del av deras vardag. De visade oss hur man gör upp eld med elefantbajs. Tack Maria i Fuengirola för att du ställde så många frågor. Jag lärde mig massor, På väg tillbaka till vår camp fick vi se ännu fler vackra djur. Jag har redan några favoritfoton som jag ska göra tavlor av. Kvällsmys! Jenny i Madrid med dotter. Maria i Fungirola med dotter. Här dricks den lokala ölen Tusker. På campen fanns den här roliga skylten över hur långt avstånd man ska hålla. Nu var det dags för vår sista tur. Vi fick se 4 av 5 i "Big five". Noshörningarna är få kvar och mycket svåra att få se. Vår guide berättade att han inte hade sett någon sedan i januari. Vi såg dock ett annat rävdjur som han inte hade sett på 10 år! Rosie överraskade oss med att bjuda på Cava mitt ute på fältet. Lejonen såg vi bara en kort bit därifrån... Gänget som var med den här eftermiddagen. Rosie hade även med sig sin dotter, man och några spanska gäster. Nästa morgon var det das att tacka för oss. Vi kunde inte vara mer nöjda med precis allt! Vi kom varandra så mycket närmare under den här resan. Alla rektorerna är så bra och jag har tur som får vara en del av detta gäng. På vägen ut ur parken fick vi se fler fina djur! De här lejonen låg och njöt av morgonsolen. Chauffören Dennis fotograferade under hela vår resa och säljer sedan sina foton. Halva resan hem körde vi med bilen helt öppen och det blåste enormt. Fördelen var att vi kunde se allt utanför. När plasten är nere ser man inte lika bra vad som händer utmed vägen. Vi hämtade vår packning på skolan och åkte till det hotellet där de övriga skulle checka in. Mitt och Ikas flyg gick vid halv två på natten så vi hade inget rum. Gemensam lunch på hotellet. Jag åt en riktigt god halloumisallad. Återigen hade Rosie bokat bord till oss på en fantastisk restaurang. Den här heter Carnivore och som man hör på namnet hade de all sorts kött men även fisk. Jag tänkte på min mamma när jag såg de vackra stolarna. Förutom kyckling, lamm, oxfilé med mera provade vi kamel och krokodil. Ingen favorit för mig. Här var det dags att tacka för oss. Vår chaufför kom och hämtade oss klockan 22. Vi hade en fantastiskt trevlig kväll. Jag och Rebecca i Paris upptäckte att vi hade så mycket gemensamt, bland annat intresset för smink och allt i guld. Qatar Airways är ett av de bästa bolagen jag har åkt med. Supertrötta kom vi fram till Madrid där vi övernattade. Vi var inte alls klädda för kyla och ösregn men vi gick till en liten restaurang nära vårt hotell. Det kändes så bra att vara hemma igen! Anna och Hasse hade tagit så fint hand om vårt hem och Snackas. Tack!!! Tack även till Soraya och Annica som tittade till Snackas innan de kom. Nu ska det bli roligt att gå till skolan igen!
Jag önskar er en fin vecka!
0 Comments
Your comment will be posted after it is approved.
Leave a Reply. |
Josefine KarlssonJag heter Josefine och du är hjärtligt välkommen till min blogg. Här kan du läsa om mitt liv på soliga Gran Canaria. Jag har världens bästa jobb som rektor på Svenska skolan i San Agustin. Förutom detta skriver jag om mitt stora intresse för inredning, utflykter på ön och andra ting som ligger mig varmt om hjärtat. Följ med! |
välkommen till svenska skolan |
Administration powered by BEAC Mundial SL.
|