Gran Canaria – en miniatyrkontinent

Gran Canaria tillhör den atlantiska delen av Makaronesien, som består av ögrupperna Madeira, Savage Islands, Azorerna, Kap Verde och en del av Marocko. Ön ligger 210 km från Afrikas närmaste punkt och 1 250 km från Cádiz, den närmaste europeiska fastlandshamnen. Inom den kanariska arkipelagen ligger Gran Canaria mellan Fuerteventura, 83 km österut, och Teneriffa, 62 km västerut. Ön är av vulkaniskt ursprung och har på sin yta av 1 560 km² och sina 236 km kust samlat en stor del av arkipelagens varierade landskap.

Detta, tillsammans med öns olika klimat, har gett Gran Canaria benämningen "miniatyrkontinenten". Öns mest karakteristiska drag är den runda formen, som endast bryts av en liten halvö på ungefär 12 km² i nordöst (La Isleta), förbunden med ön av en smal sandremsa. Pozo de las Nieves, 1 949 meter, ligger mitt på ön och är dess högsta punkt. Härifrån och ner mot kusten strålar djupa raviner ut, där ett helt annat landskap visar sig. Gran Canaria beskrivs ibland som en enda stor temapark som binder samman sekler av historia, fantastiska naturscenerier och många möjligheter att njuta av fritid och nöjen.

Det räcker med en rundtur till öns 21 städer och byar för att upptäcka den varierande naturen, de kulturella traditionerna och mikroklimaten som varje vrå av Gran Canaria bjuder på. Kanarieöarnas historiska ursprung är sammanvävt med legender och myter, och de första historiska referenserna om Gran Canaria finns redan i den klassiska epoken. Forskningen kring urinvånarna pekar mot Nordafrika och berberna, som koloniserade ön i mitten av första årtusendet f.Kr. Gran Canaria var den ö som tog emot flest folk och kulturer under den förspanska tiden. Erövringen av ön skedde under 1400-talets sista tredjedel, under kung Fernandos och drottning Isabellas regering – ett motstånd så starkt att erövringen tog fem år.